För två somrar sen påbörjades projekt bestig nordens högsta toppar. Mest av en slump egentligen då vi pratat om att bestiga Kebnekaise den sommaren plöstligt insåg att dagarna rann iväg och skulle det ske skulle det ske dagen efter. Spontant och bra, äventyr när det är som bäst. Under denna tripp småpratade vi om att det vore kul att bestiga Norges högsta topp året därpå. Sagt och gjort, året därpå, det vill säga förra sommaren, drog Hanna och jag iväg till Norge med våra nyinköpta trailskor och i princip sprang upp på Galdhöpiggen. Projektet var i rullning. Båda dessa toppattacker skedde med osannolikt bra väder. Denna sommar var det ingen tvekan om att projketet skulle fortlöpa med Finlands högsta punkt. Stackars Finland har inte ens en egen topp som högsta punkt utan det är en bit upp på ett fjäll med toppen i Norge. Första bästa lucka i schemat passade vi på att genomföra detta. På förhand trodde vi att detta skulle bli den enklaste toppen hittills. 6km på kalfjäll och knappt några höjdmeter, hur svårt kan det vara? Det visade sig dock vara klurigare än vi trott och vi fick några viktiga läxor på vägen.
Vi gav oss iväg på måndag eftermiddag efter att jag slutat jobba. Vi var denna tripp Hanna, hennes karl och jag.Då enklaste vägen att bestiga Finlands högsta punkt var att gå från Norge åkte vi dit. Det är mer regel än undantag att det är tidspressat när vi ska iväg.
Denna gång var inget undantag och vi sträckkörde därför till Norge och närmast intilliggande samhälle där det skulle gå att få tag på en karta. Då vi kom fram vid 2-3tiden på morgonen (väldigt vacker solnedgång och tumlare hann vi med att se) fick vi vackert slå läger och sova några timmar i väntan på att samhället skulle vakna til liv.
Att hitta en tältplats i Norge börjar vi lära oss att det inte är världens enklaste sak. Vi hade problem förra året, det slutade med att vi tältade bredvid E16 på en bergssida som var någorlunda platt. Vi hade problem i år, då blev det tältning på en påfart till en åker, dock intill en bäck så det var ändå rätt fint. Vi vaknade upp till strålande sol. Perfekt tyckte vi och trodde att vädret skulle fortsätta som tidigare toppar. Efter införskaffande av karta begav vi oss upp på en kringelikrok till grusväg. Vi hade på förhand läst oss till att den skulle vara smal, brant och rätt dålig men den var bättre än förväntat.
Matlagning i regn...
Lagom till att vi kom fram till parkeringen vi skulle gå ifrån började det att regna och åska. I detta läge var det dock inget större problem för vi skulle ändå laga mat och äta innan vi begav oss iväg mot Halti. Det drog över ett åskoväder till och vi gjorde oss redo för att ge oss av i tron att det var nog med åskoväder för den dagen. Himlen var fortfarande tyngd av moln, men solen sken igenom precis där vi skulle gå. Vi chansade att vi skulle klara oss någorlunda, men räknade ändå med att bli blöta innan vi var tillbaka igen. Vi studerade kartan och stegade iväg där vi tyckte att leden skulle gå. Över första toppen möttes vi av en kolsvart himmel åt det hållet vi ska. Vi beslutar att fortsätta och hoppas på att det stannar där det är och inte drar vidare. Ungefär halvvägs får vi vackert inse att den turen var inte med oss idag när himlen lyses upp av blixtar. Ett snabbt öråd senare är vi på väg tillbaka till parkeringen med orden hellre blöt än död.
En beskrivande bild över besvikelsen att behöva vända men hellre blöt än död.
Åska på kalfjället är ingen dröm och adrenalinet sköt i höjden. Det tog inte lång tid innan det var över oss och vi var genomblöta. För att minska risken att bli träffad av blixten sökte vi oss så långt ner vi kunde, vilket innebar ner till bäcken. I efterhand går det diskutera hur klokt det var... Vi stannade på ett ställe intill en bergvägg när det var som värst. I detta ögonblick var jag tacksam över att min kära mor inte visste vi hur hade det. När åskovädret, som hann bli åskovädrena, dragit över det värsta sprang vi allt vad vi kunde till parkeringen. Väl där satt vi förmodligen världsrekord i att resa ett tält. Det hann komma några åskoväder till innan den dagen var slut.
Morgonen därpå var det fortfarande moln över första toppen, men de såg betydligt ljusare ut. Vi tog det lilla lugna och avvaktade väderutvecklingen. Till sist hade molnen försvunnit och solen började titta fram. Kläderna fick torka en stund innan vi med beslutsamma steg tog sikte de 6km till Halti. Innan försök två hade vi konstaterat att leden på kartan inte var densamma som var utmärkt på skylten som fanns vid parkeringen. Vi läste informationen om leden som stod där och begav oss iväg efter den istället. Med två kilometer kvar skulle vi följa en rödmarkerad led. Problemet var att vi endast såg ett rödmarkerat röse på andra sidan renstängslet. Vi klev/kröp över/under det och bestämmde att vi skulle gå längs med det. Vi placerade ut oss på rad med några meter emellan för att öka chanserna att hitta nästa röse. Vi hittade inget och sikten blev allt sämre. Vi irrade mer eller mindre omkring där på fjället i blindo. Till slut tog vi vårt förnuft till fånga och gick tillbaka till den punkt där vi senast hade ett röse. Denna gång hittade vi röse nummer två, även om det var otydligt vars det var, kanske hjälpte det att vi kom från andra hållet. Vi lyckades till slut hitta till Halti, restaurerade rösen på vägen dit för att underlätta för andra vandrare och fick skriva in oss i gästboken.
Gästboken skrev vi givetvis i.
Hur utsikten ser ut där har vi ingen som helst aning om då sikten var nästan noll. Vi tog några foton, åt vår kladdkaka och vände sedan åter. Hemvägen gick betydligt fortare. Solen kom dock aldrig tillbaka mer den dagen och när vi återvänt till parkeringen såg molnen ut att hota med regn. Med rädsla för att grusvägen skulle bli okörbar vid mera regn valde vi att snabbt packa ihop tältet och våra saker börja vår hemfärd hemåt. Middag åt vi efter vägen med utsikt över Storfjorden. Det går inte annat än säga att det är väldigt vackert i Norge med deras fjäll och fjordar. Vi körde sedan vidare över till svenska sidan innan vi slog upp tältet på en infart efter Sveriges nordligaste väg. Vi var rörande överens om att det även var en av Sveriges myggigaste platser. På morgonen när vi vaknade hade en liten stackars fågel lyckats ta sig in i absiden på tältet. Likaså massor med mygg (misstänkt anledning till att fågel hamnat där den hamnat). En lång bilresa hem, med matpaus och geocashing i Sorsele, kom vi till slut hem på torsdagkvällen.
En kort sammanfattning av denna resa:
- Vi gick, vi vände, vi tog nya tag, vi segrade!
- Regnkläder har hamnade långt upp på införskaffningslistan, beställdes av båda kort efter hemkomst.
- Tältplats i Norge fortsätter att förbrylla
- Den traditionsenliga soundtracket för resan blev Kesärenkaat (vi besteg Finland alltså hade vi en finsk låt)
Två toppat kvar: Danmark och Island. Återstår att se vilken vi tar härnäst (:
Äventyr,
2 kommentarer
Desireé
02 Feb 2023 08:26
Hej,
Härligt att höra att ni tagit er upp på Halti.
Har själv bestigit både Kebnekaise och Galdhöpiggen och tänkte avverka Finlands högsta punk innan det blir att besöka kullen i Danmark.
Får jag fråga om ni kommer ihåg vad det Norska samhället hette som låg närmast?
Fast det är en låg topp, verkar den mest svår att ta sig till.
Tack på förhand!
Desireé
02 Feb 2023 08:26
Hej,
Härligt att höra att ni tagit er upp på Halti.
Har själv bestigit både Kebnekaise och Galdhöpiggen och tänkte avverka Finlands högsta punk innan det blir att besöka kullen i Danmark.
Får jag fråga om ni kommer ihåg vad det Norska samhället hette som låg närmast?
Fast det är en låg topp, verkar den mest svår att ta sig till.
Tack på förhand!
Kommentera